Idag har vi gått på "halvfart". Det blir lätt så med en mamma i huset som funderar på vart alla åren tagit vägen.
När man väl sätter sej ner och tänker, känns det som i morse.
Då när pappa kom och väckte mej kl 6 på morgonen för att berätta att storebror somnat in för alltid. Jag hann precis krama om honom och se hans leende på läpparna, vad skönt det var för honom att äntligen få släppa taget, innan ambulansen kom. Jag var bara 12 år. Han 20.
Det är svårt för mina egna grabbar att förstå
att jag var i deras ålder när det här hände.
Svårt för mej också.
Alla de här åren har bara flugit förbi.
Vad allt skulle varit annorlunda om brorsan funnits idag.
Vi är många som saknar dej Janne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hejsan!
Vad kul att du vill lämna ett litet spår efter dig. Jag blir sprittande glad!
Har du ingen egen blogg så går det bra att välja anonymt.
Önskar dej en toppendag!
Kram Helen