Övningsköra?

Nu har det gått mer än 2 månader sedan olyckan, se tidigare inlägg. Vi har fortfarande inte fått Junior att vilja övningsköra igen. Till en början frågade vi om han hade lust att ut och köra, men efterhand så har vi slutat då han hela tiden säger nej utan någon riktig förklaring. Det måste ha tagit mycket hårdare inombords på honom än vad vi kunnat ana. Jag har ändå försökt få honom att prata med oss, mor- eller farföräldrar, moster, kompisar eller kurator. Han nappar inte på något. Någon som har ett råd? Eller är det bara att se tiden an som man brukar säga. Det är ju trots allt smällkalla vintern...